Krisreaktioner – det du behöver veta

Vi människor hanterar och klarar kriser på olika sätt. Vi hanterar kriser olika dels beroende på vilken typ av kris det är, dels hur man är som person. Det finns några grundläggande saker man bör förstå och ha kunskap om för att kunna förbereda sig för kriser.  I prioritetsordning handlar det om:

  1. Mindset
  2. Strategi
  3. Färdigheter
  4. Utrustning

John Wiseman, f d elitsoldat och överlevnadsexpert i den brittiska armén har myntat begreppet Vitale Pyramid. Vitale Pyramid visar i prioritetsordning vad som är viktigast för att klara krissituationer. Basen för all överlevnad är ditt mindset. Utan rätt mindset är dina chanser att klara dig minimala.

Mindset

Det spelar ingen roll hur mycket utrustning du har eller vilka smarta planer du har gjort upp om du inte har koll på ditt mindset. Mindset är ju på det sätt vi tänker och hur vi hanterar våra tankar och känslor. Mindset är vilken mentalitet och attityd du har. Att ha rätt mindset är det absolut viktigaste, det går inte att nog understryka.

Är du en person som för det mesta ser möjligheterna istället för problemen? Har du en positiv syn på livet eller är du mer pessimistiskt lagd? Är du en tänkare eller en som handlar först och tänker sen? Vill du ha hela bilden klar för dig innan du handlar eller tänker du att du tar det alltefter hand? Ser du dig som kapabel och kompetent att klara oväntade situationer? Är du en person som förlitar dig på andra? Hur reagerar du vid oväntade och svåra situationer? De här och liknande frågor är det som definierar ditt mindset.

Rätt mindset är alltså avgörande för hur du ska klara dig. Det är något vi också kan känna igen från personer som drabbats av svåra livshotande sjukdomar. En del människor har en fighting spirit som man brukar säga. Dessa personer ger inte upp utan låter istället lusten att leva dominera. Sen finns det andra som vid sådana sjukdomsbesked helt enkelt ger upp och lämnar in.

På samma sätt är det i alla kriser. Antingen vill man fortsätta sitt liv eller så ger man upp.  

Är mindset något som man kan träna?

Ja, det är något som du kan träna. Du kan träna ditt mindset så att det verkar för dig, inte mot dig. Kampsporter och kvalificerade ledarutbildningar handlar om att träna sin mentalitet och attityd; sitt mindset så att man blir bättre rustad att klara attacker, motstånd och kriser.

De österländska filosofierna bygger mycket på att träna sitt mindset. Det gör man genom meditation och att vara närvarande i nuet, s k mindfullness. Man övar upp förmågan att INTE låta ens spontana tankar att få fäste och eskalera för att till slut helt ta över ens kropp och psyke.

Man tränar istället upp förmågan att observera detaljer och händelser men inte att reagera på dem. Att observera, notera, acceptera utan motstånd och sen rikta uppmärksamheten framåt mot det eller dit man vill är i korthet vad det går ut på.

En viktig del i sammanhanget är att förutom att observera är det viktigt att man accepterar det som är. Man konstaterar att läget är som det är och sätter fokus på riktningen framåt.

Detta är något som kan tränas in men som i många andra sammanhang där vi kanske under ett helt liv lärt oss vissa beteendemönster så måste detta också tränas i kroppen. För det handlar om att träna psyket och kroppen till att reagera på ett visst sätt.

Du måste träna, träna, träna, träna och träna igen för att det ska ske spontant utan att du ska behöva tänka på det.  

Cykla och köra bil är exempel på hur du tränar upp dig så att du kan göra det utan att tänka. Efter tillräckligt mycket träning sitter det i kroppen och sker automatiskt. Det sker automatiskt och utan att du medvetet tänker på vad du gör. I början är du naturligtvis uppmärksam på alla moment och detaljer men med tillräckligt mycket träning sker det automatiskt.

När det sitter i kroppen och sker automatiskt utan att du behöver tänka. Då har du det! Då sitter det!

Strategi

Att ha en plan för vad du ska göra när krisen kommer är nästa steg. Ska du lämna eller stanna kvar? Svaret beror ju naturligtvis på vilken typ av kris det handlar om. Här skriver jag om kriser som händer i samhället; oväder, elavbrott, terrorattacker etc.

Alltså vad gör du om samhället kollapsar. Elen slutar fungera, vattnet kommer inte längre i kranen, värmen i huset är borta, butikerna slår igen eller blir utan varor, du kan inte tanka bilen, kollektivtrafiken ställer in. Kort sagt – ingenting fungerar som vanligt. Vad gör du då? Har du någon plan?

Om du inte har någon plan är det dags att ta tag i den biten och lägga upp en plan. En sådan plan bör innehålla:

  • Hur kommunicerar du och dina anhöriga med varandra? Det är inte säkert att mobilerna fungerar, vad gör ni då?
  • Vem hämtar barnen? Kom ihåg att vid kriser så är skolans plan att barnen ska vara kvar på skolan/förskolan. Är det något som du är ok med? Naturligtvis inte! Alla vill ju se till att familjen är samlad.
  • Har ni någon uttalad samlingsplats? Gäller hemmet i alla lägen? Vad gör ni om ni inte kan ta er till ert hem? Var träffas ni då? Vad är planen då?
  • Har du någon reträttplats? Sommarstuga eller liknande?
  • Är alla barn, halvvuxna och vuxna införstådda med vad som gäller och de ska göra?

Det här är bara några punkter som du absolut bör ha med i planen. Det är viktigt att du involverar hela familjen i planen, även barnen.

Utan en strategi och plan kan en kris bli onödigt svår och påfrestande. Du kan minska stressen och påfrestningarna rejält genom att ha en plan. Med en strategi och plan kan du använda din energi till annat än förvirring och oro.

Att veta vad du handgripligen faktiskt ska göra vid t ex en brand gör att dina chanser att klara dig blir avsevärt högre jämfört med om du inte har en aning om vad du ska ta dig till.

Färdigheter

Den tredje viktigaste faktorn är färdigheter. En färdighet är förmågan att kunna utföra en speciell handling, t ex laga mat, göra upp en eld, klättra uppför en repstege, svänga sig i en lian, kunna lägga upp en kjol eller trösta ett gråtande spädbarn. Färdigheter är något du tränar upp genom att öva.

I ett läge där samhället krisar, där de normala samhällsfunktionerna inte fungerar längre då gäller det att du har vissa färdigheter. Att vara kreativ räknar jag också till en färdighet eftersom det är något man kan träna upp. ”Nöden är uppfinningarnas moder” är ett känt talesätt som verkligen gäller. Ett annat är Kajsa Vargs: ”Man tager vad man haver”. Så är det ju också vid kriser, man tar det man har. Man hittar på nya sätt att fixa saker. Det är också bra om man har tränat på det, alltså att vara kreativ och hitta nya lösningar på saker som behöver fixas.

När samhällsfunktionerna brister eller helt fallerar då behöver du kunna saker som:

  • Kunna orientera dig; läsa karta och kompass
  • Göra upp en eld
  • Bygga en nödbivack
  • Veta hur du fixar drickbart vatten
  • Ha hyfsad fysik så att du kan klara det du behöver göra

Det här kan du öva upp genom att öva ute i naturen under lugna förhållanden. Du kan också träna hemma genom att under ett dygn låtsas att elen inte fungerar. Laga maten på spritkök, lev livet utan mobiler, datorer och tv. Campa under köksbordet, använd fotogenlampor och stearinljus. Det är också ett bra sätt att få in barnen på ett naturligt sätt. De kommer att älska det; ett spännande äventyr som de sen har nytta av.

Utrustning

Först efter mindset, strategi och färdigheter så kommer utrustning. Du behöver utrustning för att klara dig. Det kan vara allt ifrån en liten krislåda med ett spritkök och tillhörande bränsle, ficklampa med vev och USB-uttag, stearinljus och tändstickor, lite mat och vatten till en mer uttänkt och planerad utrustning.

Den utrustning du behöver ha beror ju på din situation; var du bor och hur din familjesituation ser ut. Men att skaffa utrustning så att du klarar åtminstone 7 dygn på egen hand utan hjälp från samhället är ett absolut minimum.

Har du inte börjat skaffa nödutrustning så är det dags att börja göra det nu.

Det du kan förvänta dig när krisen kommer

Amanda Ripley har skrivit boken ”Who Survives When Disasters Strike and Why” där hon har intervjuat överlevare från olika katastrofer och där hon säger att det mest intressanta om hur människor reagerar vid kriser och katastrofer har hon fått reda på från de som överlevt. Hon har bl. a intervjuat överlevare från Tsunamin 2004 och Word Trade Center (WTC) 11 september.

Amanda R har intervjuat personer som säger att det finns några saker som dessa personer hade önskat att de vetat innan katastrofen. Hon anser att vi verkligen behöver höra vad dessa överlevare har att säga.

Om du vet vad du kan förvänta dig, innebär det att du kommer att klara dig bättre vid en katastrof eller kris. Amanda R beskriver 3 faser som vår hjärna går igenom vid en katastrof:

  • Förnekelse – Det här händer inte! Det finns säkert en förklaring till varför det här händer!
  • Överläggning – Vad är det som händer? Vad ska jag göra nu?
  • Avgörande ögonblick – Du vaknar till och börjar tänka, tar beslut

Förnekelse

Det första som händer vid en katastrof är att man försöker förneka händelsen eller situationen.  Även om händelsen är tydlig och det blir en snabb chock – t ex när planet körde in Word Trade Center.

Normala beteenden är helt borta. Hjärnan fungerar på ett helt annat sätt när du är rädd än i normala situationer. Desto räddare du blir, desto annorlunda fungerar hjärnan. Man vill normalisera det som händer – allt är ok, ingen fara, ingen panik. Människor kan bli väldigt kreativa med att komma på förklaringar till att ”allt är egentligen helt normalt”. Viktigt att komma ihåg det.

Amanda R refererar till en av hennes intervjuade, en kvinna som överlevde terrorattacken den 11 september 2001 vid Word Trade Center. Planet körde in 11 våningar ovanför henne.

En kvinna i tornen befann sig på sitt kontor på 73:e våningen. Kvinnan kommer ihåg att hon tog tag i skrivbordet lyfte fötterna och skrek: ”vad är det som händer?” Sen hörde hon någon som ropade: ”Lämna byggnaden!”

Kvinnan berättar att hon kommer ihåg att hon inte ville lämna huset. Varenda cell av hennes kropp ville stanna! Amanda R säger att det är en vanlig berättelse från överlevare att de reagerar på det sättet. Man vill att någon ska säga: ”Det är lugnt, ingen fara, allt är ok.”

Att reagera så är faktiskt helt normalt. Det är på det sättet vår hjärna är konstruerad. Vi agerar efter koncept, s k script och försöker sätta samman information så att de bildar logiska mönster. Om vi inte har varit med om något liknande så försöker vår hjärna normalisera det som händer. Våra hjärna gör allt för att det som händer ska passa in i normala skeenden.

Kvinnan i WTC reste sig upp, tittade sig omkring och försökte hitta saker att ta med sig ut. Så är gör människor i alla sammanhang, försöker hitta saker att ta med sig ut. Ofta är det ett stort problem vid flygolyckor. Passagerarna försöker ta med sig sina saker som finns i hyllan ovanför sätena. Anledningen är att det är ju just det vi brukar göra i normala fall när vi lämnar ett flygplan. Man öppnar hyllan och tar ned sitt bagage. Flygvärdinnorna säger ju alltid i högtalarna att vi ska: ”kolla så du inte har glömt kvar något”.

Kvinnan i WTC tog sin plånbok och gick omkring en stund i kontoret och tog till sist med sig  en pocketbok, tämligen irrationellt. Sen gick hon mot trapporna eftersom hon visste var dom var.

De tog i snitt 6 minuter innan folk började gå mot utgångarna för att lämna WTC. Folk uppförde sig väldigt väl, man lämnade plats åt räddningspersonalen, gick åt sidan och var allmänt artiga och trevliga.

Det är ett normalt beteende vid hög stresspåslag. Människor tenderar att hålla ihop i grupp, vara artiga och även hålla kvar vid gruppen även om de inte vet, eller är osäkra på att gruppen handlar på ett bra sätt.

Jag har en egen upplevelse av något liknande, inte samma dignitet men reaktionerna var märkliga.

Under mitten av 1990-talet var jag på semester i Paris. Det var en period där Paris hade haft några bombattentat och gatorna patrullerades av svartklädda poliser med k-pister i händerna. Alla papperskorgar var tillslutna och vid ingångarna till sevärdheterna visiterades besökarna. Vid ett tillfälle blev ett av yngre barnen i sällskapet utvalt och fick sin ryggsäck genomsökt av en polis

När vi bestämde oss för att ta tunnelbanan tänkte vi inte mer på det utan började åka rulltrappa ner i Metron. Första våningen neråt gick bra, andra likaså, men tredje rulltrappan ner så ser vi plötsligt 2 svartklädda vakter/poliser som med hög röst ropar ”Bomb” och slår samtidigt ihop sina händer för att visa. Jag vet att jag stirrade på dem och vi var många som måste ha sett förvirrade ut för vakterna upprepade hela tiden ”bomb, bomb, bomb”.

Det som sen hände var att det blev knäpptyst i hela tunnelbanan, inte ens barnen sa något. Helt tyst i den propptjocka folkmängden. Alla åkte ner med rulltrappan till plattformen, vände direkt och tog rulltrapporna upp. Det hela gick lugnt och smidigt tillväga. Helt tyst, ingen panik, inga skrik. Folk rörde sig i sakta mak, ingen försökte skynda sig eller tränga sig.

Det var en märklig upplevelse. Jag hade också i min fantasi tänkt att vid en sådan händelse så utbryter panik och kaos. Men det gjorde det alltså inte. När jag hörde om hur människor i WTC blev överdrivet artiga och hjälpsamma så kunde jag direkt relatera till min egen upplevelse av händelsen i Metron i Paris.

Det tog ungefär 1 minut/våning att ta sig nerför trapporna i WTC, vilket är ungefär dubbelt så lång tid som säkerhetsingenjörerna hade räknat med. Det handlade inte om att det var mycket folk. Folk rörde sig mycket långsammare än vad man hade räknat med.

Det som händer i hjärnan är att Amygdalan blir mer dominant i såna här situationer. Amygdalan är en del av i hjärna. Vi brukar säga att reptilhjärnan slår till när vi handlar instinktivt utan att tänka. Det är Amygdalan som slår till!

Vid krissituationer får vi svårare att tänka klart och svårare för att fatta beslut. Det är därför vi får t ex svårt att sätta på oss livvästar, eller använda andningsmask om vi blir uppmanade att göra det. Det beror på att vi faktiskt aldrig har gjort det.  Vi har sett det, men aldrig gjort det. Därför tar det längre tid. Vår hjärnan fungerar inte på ett normalt sätt, så det är därför det händer.

Ju räddare du är desto svårare blir det för dig att fatta beslut och tänka klart.

Kvinnan i WTC såg på sin väg ner, det andra planet krascha in i det andra tornet. Hon hittade på en historia (för sig själv i sin hjärna) om att det måste ha varit två piloter som tävlade med varandra. Hon försökte alltså få ihop en logisk historia i sin egen hjärna.  

Vi ska komma ihåg att hjärnan försöker hjälpa oss att överleva. Ju högre stressfaktor – desto mer förvriden blir vår verklighetsuppfattning.

Andra vanliga reaktioner vid extrem stress är att vi upplever att tiden stannar, att allt sker i slow motion. Vi får ett tunnelseende; vi ser bara en sak. Vår hjärna är designad för att fokusera på en sak i taget. Vi kan också få ett tunnelhörande; alltså att vi inte hör allt, vi hör bara vissa saker. Vi kan också få en utomkroppslig upplevelse. Att vi upplever det som händer som att vi inte är närvarande, utan ser allt utifrån.

Det som händer är inga normala reaktioner – det gäller att komma ihåg det. Räkna inte med att du kommer att vara ditt vanliga jag.

Viktigt att man förstå att det här är det som händer. Vi måste komma ihåg att vi inte kommer att reagera på samma sätt som vid normala situationer. 

Kvinnan i WTC kom ut på gatan 40 minuter senare.  Hon berättar att hon blev stående där, helt utan att kunna göra något. Då kom det fram en person som pratade med henne, tog henne under armen och gick iväg med henne. Plötsligt skakade marken till, det var ena tornet rasade. I samma ögonblick väcktes kvinnan från sin dvala och bestämde sig för att ta sig därifrån på egen hand.

Hur kommer du att reagera?

Dina reaktioner kommer att bero på om du tidigare har varit med om någon katastrofsituation i ditt liv och om du vet vad du ska göra.

En säkerhetsansvarig (f d soldat) vid ett företag vid WTC hade några år innan terrorattacken uppmärksammat att WTC hade stora säkerhetsproblem. Den säkerhetsansvariga började köra med oväntade brandövningar för personalen. Bl a såg han att folk rörde sig långsammare än förväntat och började uppmana människor att röra sig snabbare under övningarna.

Vid terrorattacken såg han planet krascha i första tornet varpå han direkt uppmanade folket på sin våning att börja evakuera. En av de anställda sa efteråt:

”Det viktigaste var att jag visste var jag skulle gå! Min hjärna, den la helt enkelt av, slutade funka. En sak du inte vill göra vid en katastrof är att behöva tänka!”

Den säkerhetsansvariga dirigerade folket med megafon och marschsånger på vägen ut ur byggnaden. Det visade sig sen att han var personligen hade sett till att 2 683 personer evakuerades ut ur byggnaden.

Det många berättar om är att det sällan blir panik – något som vi kanske tror att det blir. Istället så slutar människor att kunna tänka logiskt. Människor saktar ned, gör ingenting, blir sociala, hänsynstagande och allmänt hjälpsamma och artiga.

Vid hot är det också så att vi människor söker oss till andra människor. Vi går ihop i grupper, blir hjälpsamma och vänliga men vi har vanligtvis ingen som helst aning om vad vi ska göra. Även om vi är osäkra på att gruppen gör rätt så stannar vi ändå kvar och gör det gruppen gör.

Vid flygolyckor pratar man ofta om ”negativ panik”, dvs människor hamnar i chock och gör ingenting. Ibland klarar en del inte ens av att spänna lös säkerhetsbältet.

Vid extrema stressituationer så tappar vi vissa av våra vanliga förmågor, något som det gäller att komma ihåg när man ska förbereda sig för kriser och katastrofer.

Rädsla brukar inte vara den dominerande känslan – utan istället försöka vi hitta rationella förklaringar till det som händer.

Det man behöver vid kriser och katastrofer är erfarna människor eller i alla fall människor som vet vad man ska göra och som också förstår att de måste ta ledningen och dirigera. I såna här lägen är det inte läge med några diskussioner för att nå konsensus. Klara och tydliga order och direktiv är vad som behövs!